Sommarinspiratör – Emma Jelk

Bakgrunden till Emma Jelk Art

Emma har alltid dragits åt det kreativa hållet och skulle man titta i hennes skrivböcker från hennes skolgång syns det förmodligen tydligt att hon tidigt la ner en stor del av sin tid på att teckna. Under gymnasiet och åren strax efter kände hon sig som många andra lite vilsen. Tecknandet var då inget hon gjorde mer än på en servett vid tillfällen hon spenderade på ett fik eller liknande. Senare smög sig kreativiteten tillbaka och hon började återigen teckna när tid fanns. Som höggravid med andra barnet bestämde sig Emma för att måla en tavla och i och med det beslutet insåg hon att hon nog var ganska bra på just det, och framförallt var det helt underbart att måla med färg och penslar. Det ledde till ett antal målningar som hon sedan kunde ställa ut i samband med att föräldraledigheten tog slut, och konstnärskapet tog sin början.

Vad gör Emma Jelk Art?

I min tillvaro är färgerna starka, kontrasterna stora, och jag försöker vara närvarande i allt jag gör. Jag önskar att jag kan få andra att se det magiska i tillvaron genom mina målningar. För det handlar om att lägga märke till saker, till detaljer och till hur vackra eller intensiva saker runt omkring oss faktiskt kan vara. En pinne, ett bad, en kropp, en lek, himmel eller dröm. Jag tror att jag helt enkelt vill få folk att vakna, och visa allt det vanliga men så magiska som finns runt omkring oss. Om folk kunde ta lite mer vara på tillvaron skulle de kanske inte ha samma behov av att fylla sina liv med saker och prylar som i slutändan inte gör någon lycklig utan endast bidrar till att vi förstör planeten.

Jag målar egna verk, samt tar beställningar på olika typer av illustrationsjobb. Jag delar min ateljéyta med barnens lekyta i vårt hem i Uppsala. Det går förvånansvärt bra, inget barn har hittills ritat på mina målningar. Mitt mål är att jag ska kunna fortsätta måla och försörja mig på det OCH att få sprida känslor hos de som tar del av mina målningar.

Emma Jelk Art: hur det började

Jag startade egentligen upp företaget redan 2013, men då som tatuerare. Den verksamheten höll jag på med i två år och sedan fick företaget bara ligga i dvala under kommande år. Under 2020 vågade jag testa vingarna på riktigt som konstnär och började sälja en del målningar samt prints av några väldigt populära målningar. Då var det väldigt lägligt att jag redan hade godkänd F-skattsedel och ett företag som låg och väntade på att få bli något. Man kan väl säga att mitt företag som konstnär startade 2020.

Vill man göra något mer än som en hobby och som ger en inkomst kräver det att du har företag. Som tatuerare var det självklart att ha företag, hälsovårdsverket måste veta om att du existerar och kunna kontrollera att tatueringsverksamheten sköts på rätt sätt. Som konstnär och illustratör är det också eget företag som gäller då det finns otroligt få arbetsplatser som anställer illustratörer på heltid, utan man får helt enkelt frilansa. När det kommer till själva skapandet av egen konst krävs det ju att du själv får bestämma över ditt arbete och vara din egen chef. Om någon annan skulle styra över mitt skapande skulle nog glädjen och lusten dö ganska snabbt.

Lärdomar från att driva eget

Från min entreprenörsresa har jag insett att jag inte får låta mig påverkas för mycket av vad jag tror att andra vill se. Om jag hamnar i sådana tankebanor har jag lärt mig att lyssna mer på mig själv för att inte tappa gnistan. Något som nog skiljer sig mycket från många andra typer av företagande där man snarare måste ha efterfrågan i fokus. Självklart finns det kreativa skapare som också har mer fokus på efterfrågan, men jag tror att de blir två helt olika typer av konstnärskap då.

Jag har också lärt mig att man inte kan låta principer få en att ta dumma beslut. Jag kan till exempel ibland tycka att reklam och marknadsföring är hemsk då den ofta uppmuntrar till köphets, samtidigt måste ju faktiskt själv arbeta med marknadsföring för att nå ut.

Det bästa och svåraste med att vara egenföretagare

Det bästa med att driva eget är att jag får sköta allt själv. Jag känner mig också ofta till besvär när jag arbetar tillsammans med eller för någon annan. När jag är min egen chef är det bara jag själv som påverkas av eventuella problem som uppstår (gud, så sorgligt det lät). Jag älskar såklart att bestämma själv och att få arbeta med en konstant känsla av frihet i kroppen.

Baksidan med att driva ett företag är själva företagandet. Bokföring och sådant tycker jag har varit svårt. Har nyss hittat nya digitala verktyg som är otroligt bra, men det har varit svårt att hitta all information, eller faktiskt förstå vad informationen betyder när du väl hittat den då olika regler gäller för olika typer av varor, produkter och tjänster. En annan svår sak är att ta sig själv på allvar. Det var ett år sedan jag började se mig som konstnär helt och hållet. På grund av att jag varit hemma med barn fram till i augusti 2020 och att vi har en pågående pandemi har jag än så länge knappt haft någon inkomst som konstnär. Jag håller också hårt i målningarna för att ha en mängd verk att ställa ut så småningom. Det gör att jag har svårt att dela upp vabbandet med min partner, fast jag vet att vi BORDE dela mer lika känns det alltför ofta som att jag “lika bra” kan ta vabbandet eller extra lång ledighet för barnens skull eftersom jag ändå knappt har någon inkomst. Man kan såklart se det som en investering, det här arbetet som är att producera inför en utställning, men jag skulle behöva lite mer skinn på näsan där tror jag. Känna att jag gör detta på riktigt, vilket är extra svårt under en pandemi.

Tips till andra entreprenörer

Jag tror att många kanske inte har så bra koll på den ekonomiska biten. När man inte är en massproducent av en produkt kommer allting kosta dig mer än det gör för större företag. Att till exempel köpa en mindre mängd emballage för att kunna skicka produkter får man betala en hel del för som småföretagare. Det blir ofta många andra kostnader som man sedan missar när man prissätter sina produkter. Du behöver tänka på tiden det tar att producera din produkt, för att ta dig till ett postombud för att skicka en vara, paketering, skriva adresslappar m.m. Sedan behöver du räkna på kostnad för emballage samt frakt, och slutligen skatt samt moms. Det Behövs för att du ska kunna sätta ett pris som gör att du i slutändan får ut en skälig lön. Och där tror jag att många för det första inte tänker på hur kostsamt det kan vara för dem själva.

Mitt tips för nätverkande är att våga höra av sig! Jag har fått så otroligt bra respons från konstnärer jag fått kontakt med via sociala medier. Många har varit väldigt hjälpsamma när jag haft frågor om hur saker fungerar, och eftersom jag själv fått den härliga erfarenheten är det något jag själv försöker hjälpa andra med. Jag har dock gått miste om mycket nätverkande pga. pandemin. Det handlar ju ofta om att befinna sig på mässor som passar ditt företag, eller som i mitt fall: besöka gallerier vernissager m.m. Sociala medier har under det senaste året varit det bästa stället för nätverkande. Hittar man grupper som fokuserar på branschen du precis gett dig in i finns det ofta mycket information och nätverkande att ta del av.

Försök hitta din egen grej. Det är lätt att bli inspirerad av andra, och ibland leder det till att väldigt många försöker sig på exakt samma sak. Det brukar inte ge så mycket förutom väldigt hård konkurrens. Det bästa är om du kommer på en sjukt bra idé eller ett koncept som du vet att inte så många andra sysslar med, annars måste din produkt helt enkelt vara “smashing”. Alldeles för många gånger ser vi dessa presentbutiker öppnas, fyllda från golv till tak med allt från änglar gjorda i betong, till plastblommor, till isbitsformar, till muggar med “tokiga” citat på. Lika snabbt som de öppnats får de stänga igen. Så hitta just din egen grej, och gör det med stor kärlek så ökar chansen att det blir lyckat.

This or that med Emma Jelk

Tusen tack Emma för att du ville vara en av årets sommarsinpiratörer på Entreprenörden!